Fråga: Min fråga handlar om normalupplagan från 1903. Är det en revidering av reformationsbibeln eller hur kommer den in? Har knappt hört talas om den, och varför blev inte den vår nästa kyrkobibel istället för 1917? Hur är den att läsa? Är det svår text i den bibeln?

Svar
Angående normalupplagan så vill vi först rekommendera att man läser artikeln Sanningen bakom 1917 års kyrkobibel på vår hemsida: www.bibel.se.
Vi hade en bibelkommission som var verksam i över 100 år innan vi till slut fick 1917 års kyrkobibel. Bibelkommissionen kom ut med flera provutgåvor och en av dem kom att kallas normalupplagan. Den fick användas tills Bibelkommissionen blev färdig med 1917 års kyrkobibel.
Det framgår tydligt att den bibelkommission som var före herrarna Tegnér, Rydin och Personne var mer fromma och inte så liberala och inte så dominerande. Jesu Gudom förringas t.ex. i 1917 års kyrkobibel, vilket inte sker i lika stor utsträckning i normalupplagan. De herrar som gav oss 1878 års utgåva är också dem som i huvudsak har arbetat fram utgåvan av Nya Testamentet från 1883. vilket ingår i normalupplagan. Mot slutet av 1800-talet tog de nya liberalare herrarna vid, men de hann inte förändra så mycket fram till 1903-1904, då det kom ut en provutgåva. Denna utgåva är något bättre än 1917 års kyrkobibel och kom att ingå som normalupplaga för Gamla Testamentet.
1878 års bibelkommission lade fram ett förslag av NT 1861 som i stort sett bygger på samma grundtext som vi inom Svenska Reformationsbibelsällskapet har översatt ifrån i Nya Testamentet. Men Viktor Rydberg, som man kan fundera över hur han hade kunnat bli invald till kyrkomötet, gav dem svidande kritik för att de inte hade tagit bort versen 1 Joh. 5:7. Orsaken var att han hade gett ut en bok tidigare där han försökte bevisa att Kristi Gudom saknar stöd i bibeltexterna. Detta var inte första gången som teologer tar bort eller lägger till ord, meningar och versar för att få bibeltexten att stämma med sin egen teologi. Man förvånar sig hur de vågar göra så. Teologi får stå eller falla, Guds Ord måste översättas utan några sådana hänsynstaganden. Du kan läsa mer om detta i nyss nämnda artikel på sidan fem (i pdf-format) under rubriken "Olika uttalanden om 1878 års bibelkommission".
Det är bättre att läsa normalupplagan än 1917 i Gamla Testamentet. Men Bibelkommissionen som gav oss Normalupplagan blev tvungna av kyrkomötet att följa delar av den nya grundtexten som hade kommit ut och avvek därför på en del ställen från Textus Receptus. En av ledamöterna som krävde denna förändring av grundtext var som vi redan har nämnt Viktor Rydberg. Men vill man ha ett Nya Testamente, som följer Textus Receptus, då är det bättre att läsa Karl XII:s Bibel 1703, Lektorernas översättning 1896 eller Staves översättning 1923 eller Reformationsbibeln 2003 som gäller. Samtliga dessa utgår ifrån Textus Receptus, även om Lektorernas utgåva ibland har satt viss text inom klammer och har några avvikelser från Textus Receptus. Samtliga är svåra att få tag i. Enda chansen är om man hittar någon av dem på ett Antikvariat. Men den översättning som trognast följer Textur Receptus är Reformationsbibelns andra upplaga som inom kort kommer att ges ut. Första upplagan från 2003, är slutsåld. I den andra upplagan av Reformationsbibeln har en hel del text rättats till, språkliga justeringar har gjorts och antalet fotnoter har utökats. Under tiden går det att ladda ner vårt NT gratis från vår hemsida och spara den på datorns hårddisk.
Normalupplagan går alldeles utmärkt att läsa och texten är inte svår men den är mer kort i sina formuleringar än 1917. Normalupplagan är helt enkelt mer grundtexttrogen än 1917. 1917 års kyrkobibel lägger oftare till uttryck och formuleringar för svenskans skull som det inte finns stöd för i den grekiska grundtexten.
Sammanfattningsvis återkommer vi till frågan, varför blev inte normalupplagan vår nästa Bibel? Enligt vår uppfattning berodde det på att de herrar som gav oss normalupplagan var mer fromma och ödmjuka personer som blev dominerade av starka personer på kyrkomötena. Det fanns ingen brådska att få ut en kyrkobibel. Till skillnad från 1917 års bibelkommission som snarare dominerade kyrkomötena istället. Det fanns vid den tiden en brådska att en ny kyrkobibel måste komma ut annars skulle privata bibelutgåvor ta över och kyrkan mista sitt inflytande. Avgörandet kom 1915 när Nathan Söderblom blev ärkebiskop. Han lyckades övertala de flesta biskopar och sedan även kyrkomötet, så att 1917 års kyrkobibel kunde upphöjas till en kyrkobibel, fast den inte hade de kännetecken som en auktoriserad kyrkobibel skall ha.