Fråga: Jag skulle vilja veta lite om Helge Åkesons översättningen. Det sägs att den är grundtexttrogen, men vilken grundtext använde han?

Svar:
Vi börjar vårt svar med ett citat från utgåvan, Nya Testamentet i sex versioner utgiven 1993:
"Helge Åkeson var född i Skåne 1831 och började tidigt läsa Bibeln. I sin ungdom fick han göra en frälsningsupplevelse. Han hade kontakt med kyrkliga kretsar och hade en tid tanke på att utbilda sig till präst. Men det blev inte så på grund av olika hinder. Han blev kolportör och spridde kristen litteratur. När han kom i kontakt med baptismen, lät han döpa sig och blev predikant. Han gick sin egen väg och hade åsikter i lärofrågor som baptismen inte godkände, bl.a. ifråga om synen på försoningen och de eviga straffen. Han blev utesluten och ett nytt samfund bildades, Fribaptistsamfundet.
Åkeson ägnade mycket tid åt att studera Bibeln, Då han i den dåvarande översättningen fann "ej så få brister och avvikelser från ordets egentliga mening", lärde han sig själv grekiska, hebreiska och arameiska för att kunna forska vidare i grundtexten. Han beslöt sig för att göra en helt ny översättning, in i minsta detalj trogen grundtexten, så som han uppfattade den. Han översatte alltså själv Nya Testamentet, vars första upplaga utkom 1889. Det var en imponerande prestation av en man, som var självlärd. Han fortsatte sedan med Gamla Testamentet och fullgjorde översättningen kort före sin död 1904. Hela Bibeln utgavs sedan av Fribaptistsamfundet 1911 och har sedan dess utkommit i flera upplagor.
Åkeson nämner själv som sin grundsats för översättningen "att så noggrant som det stått i min förmåga och så vitt omständigheterna det medgivit återgiva grundtextens ord efter dess betydelse." Åkesons översättning anses mer troget återge grundtexten än andra översättningar".

Vi citerar också följande från Wikipedia:
"Åkesons översättning kom ut 1911. Översättningen följer den grekiska grundtexten nästan ord för ord, så nära att texten ofta blir svårläst. Som fribaptist trodde Åkesson inte att helvetet utgjorde ett evigt straff, utan var tidsbegränsat, och översätter därför evigt med ordet evärdigt/tidsålderlig. Åkeson återinsatte Guds namn Jehova, vilket nyare översättningar anger som HERREN".

När det gäller grundtexten så anger Åkeson att han har använt Tischendors grekiska text. Det innebär att han mycket troget har följt denna grundtext. Den är inte samma som Westcott och Horts grekiska text och inte heller UBS/Nestle Aland. Tischendorfs sista utgåva av den grekiska grundtexten var den åttonde upplagan som kom ut i olika volymer under åren 1869-1872. Tischendorfs, som hittade kodex Sinaiticus, lägger också mycket stor vikt vid handskrifterna Sinaiticus och Vaticanus.
Tischendorfs grekiska text är den enda som utelämnar sista versen i Johannes Evangelium och eftersom Åkeson troget följer denna grekiska text så skriver Åkeson följande angående Joh. 21:25: "Vers 25 anses oäkta och är därmed utelämnad".

Det innebär att Åkesons översättning skiljer sig från Reformationsbibeln på många ställen eftersom dessa översättningar har utgått ifrån två olika grundtexter. Men det innebär också att Åkesons översättning även på några ställen skiljer sig från Folkbibeln och Bibel 2000, eftersom de har följt olika grundtexter.