Den alexandrinska och bysantinska grundtexten
av Bo Hagstedt
Svenska
Reformationsbibelsällskapet ämnar ge ut en Bibel, Karl XII:s kyrkobibel
reviderad, men är det inte tillräckligt att den statliga bibelkommissionen och
Svenska Folkbibeln har gett ut en Bibel nyligen?
Tyvärr bygger
både den statliga bibelkommissionens NT 81 och Svenska Folkbibelns NT 96 på en
grekisk grundtext, där angrepp som berör grundläggande kristen tro har fått
ske. Därför behöver en revidering av Karl XII:s kyrkobibel komma ut, som bygger
på den gamla grundtexten.
Det finns två grundtexter till
Bibeln!
Den statliga
bibelkommissionens översättning NT 81 och Svenska Folkbibelns översättning NT
96 har det gemensamt att de har översatt NT utifrån en relativt nyligen
sammansatt grundtext. NT 81 bygger sin översättning på The United Bible
Societies' Greek New Testament (UBS) tredje utgåva. Svenska Folkbibelns NT 96
bygger sin översättning på Nestle/Aland Novum Testamentum Graece (NA) utgåva
nr. 26, vilken i sin tur bygger på UBS tredje utgåva. Sålunda har NT 81 och NT
96 samma grundtext. UBS utgåva av den grekiska grundtexten, bygger vidare på
professorerna Westcott och Horts grekiska grundtext från 1881.
Karl XII:s Bibel däremot som närmast är en revidering av Gustav Vasas Bibel
1541 och Gustav II Adolfs Bibel 1618, bygger sin översättning på den gamla
erkända grundtexten. De mycket kända bibelöversättningarna King James Version
och Luthers Bibel bygger också på den gamla grundtexten, den bysantinska
texten. "På grund av sin utbredning har den fått namnet 'rikstexten'. Den
har också kallats den traditionella eller traderade texten, då den under alla
århundraden i Europas kyrkor har betraktats som Nya Testamentets erkända
grundtext. Som sådan blev den också underlag för de första tryckta textutgåvorna
bl.a. den berömda Textus Receptus, 'den godkända texten'. Den bysantinska
texten är också kallad Majoritetstexten." Studiebibeln vol. I sid. 11
Av de funna grekiska manuskripten, drygt 5000, tillhör ca 90% denna textform
enligt textkritikern Kurt Aland. Believing Bible Study sid. 48 Det Bysantinska riket med Konstantinopel som
huvudstad och sedermera den Grekiska-Ortodoxakyrkan har alltid byggt sin
officiella Bibel på denna textform, därför har denna text familj fått namnet
bysantinska.
Har det någon betydelse att det
finns olika grundtexter?
Vad har detta för
betydelse frågar du kanske. Är det inte en och samma grundtext fast utgiven vid
olika tidpunkter? Tyvärr är det inte så? Det finns närmare 6000 skillnader
mellan Textus Receptus och Nestle-Alands utgåva nummer 26. När det gäller
Sverige och vår Bibel, så har skillnaden i grundtext, inneburit att det skiljer
på cirka 1000 ställen i Nya Testamentet mellan Karl XII:s Kyrkobibel och 1917
års Kyrkobibel. För ytterligare information läs vår publikation Vilken Bibel?
där alla dessa skillnader finns upptecknade.
Westcott och Horts grundtext
från 1881
Den relativt nya
grundtexten av Westcott och Hort från 1881, utgår från Vaticanus och
Sinaiticus, där dessa skiljer sig ifrån majoritetstexten. De har gjort det
enbart för att de är bland de äldsta manuskripten, från omkring år 350 e.Kr.
trots att de av flera anses tillhöra kategorin opålitliga manuskript. Vaticanus
och Sinaiticus, som inbördes inte stämmer överens på 3000 ställen enbart i
evangelierna, tillhör den textformen, som kallas för den alexandrinska, eller den egyptiska och är en minoritet
av de funna grekiska manuskripten, drygt 30 stycken. Enligt Westcott och Horts
framställningar innebär detta att den grekiska kyrkan, som haft den bysantinska
textformen i oavbruten användning under hela den kristna tidsepoken, inte haft
den rätta Bibeln! Det innebär också att alla de protestantiska översättningarna
inklusive King James Version, varit fel. Och eftersom den Katolska
Vulgatabibelns textform förändrats flera gånger så blir konsekvensen, enligt
dessa professorer, att Herren sålunda inte bevarat sitt ord, utan det är
vetenskapsmän, såsom Westcott och Hort, som vi har att tacka att den
ursprungliga texten blivit återställd efter att ha varit försvunnen i över 1400
år! Kan någon tro på detta?
Fakta om Vaticanus
Den nedtecknades
omkring år 350 på fint "vellum"(garvad djurhud) och är fortfarande i
utmärkt kondition. Det blev funnet i Vatikanens bibliotek år 1481. Trots
utmärkt kondition utelämnar den följande: 1 Mos. 1:1-46:28, Psalmerna 106-138,
Matteus16:2-3, Paulus pastoralbrev, Hebr. 9:14-13:25, hela Uppenbarelseboken.
Dessutom saknas enbart i evangelierna 237 ord, 452 artiklar och 748 hela
meningar, vilka finns med i hundratals av senare kopior. Detta manuskript,
Vaticanus, fanns tillgängligt för översättarna av King James Version, men de
använde det inte av den orsaken att de visste att det var opålitligt.
Fakta om Sinaiticus
Den nedtecknades
omkring år 350. Handskriften upptäcktes år 1859 i en
korg bland värdelösa papper i St Katarinas kloster nära Sinaiberget, av en man vid namn Tischendorf. Den innehåller nästan hela Nya
Testamentet, plus Hermas Herden och Barnabasbrev som är apokryfiska böcker till
Nya Testamentet. En som tillbringade flera år med att undersöka varje
tillgängligt manuskript av Nya Testamentet, John Burgon skriver om Sinaiticus:
"På många ställen är 10, 20, 30, 40 ord borttappade av rent slarv.
Bokstäver, ord eller t o m hela meningar är ofta skrivna tvärs över varandra,
eller påbörjade och omedelbart avbrutna; medan den stora blundern är, att en
sats är utelämnad därför att den råkar sluta med samma ord som den föregående
satsen, vilket förekommer inte mindre än 115 gånger i Nya Testamentet. True or False sid. 77 " Detta är inte allt! På nästan varje sida av
manuskriptet är det rättelser och revideringar, gjorda av tio olika personer.
Westcott och Hort
Ditt val av Bibel
avgörs av vilken grundtext du tror är den rätta!
Westcott och Horts teorier
Westcott och Hort
behandlade de gamla manuskripten som vilken annan gammal bok som helst. De
använde sig av en vetenskaplig textkritik och eftersom det fanns variationer i
de olika manuskripten, utgick man ifrån att ju äldre manuskript man fann ju
närmare originalet kom de. De trodde att Sinaiticus och Vaticanus var en
textform som var närmare originalet än den bysantinska textformen, som sedan
blivit kompletterad med ord, fraser och verser för att t.ex. få de olika
evangelierna att bättre harmonisera med varandra. När vi i ordförklaringar och noter,
skrivna av bibelöversättare, läser:" Dessa verser saknas i de äldsta och
viktigaste textkällorna och synas vara tillagda..." så är det Vaticanus
och Sinaiticus man menar. Med tanke på att båda manuskripten är från 350 e Kr.
är det synnerligen märkligt att båda dessa har hunnit få så många avvikelser.
Ett starkt motargument mot Westcott och Horts framställningar är att båda dessa
handskrivna kopior med stor sannolikhet blev lagda åt sidan i ett tidigt
stadium, såsom två dåliga och opålitliga manuskript och tack vare det har de
kunnat återfinnas i ett så välbevarat skick. De andra pålitliga kopiorna
användes så mycket att de blev utslitna och byttes ut mot identiska kopior.
Westcott och Horts teorier
avskrivna
Alla moderna
bibelöversättare bör känna till att många nutida textforskare, däribland en
framstående textkritiker Kurt Aland, anser att Westcott och Horts teorier inte
stämmer längre. Citat av Kurt Aland: " Det enkla faktum att alla dessa
papyrer, med deras varierande distinkta karaktärsdrag, existerade vid sidan av
varandra i en och samma kyrkoprovins, i Egypten, där de återfunnits, är det
bästa argumentet mot förekomsten av några som helst texttyper, inklusive den
alexandrinska eller antiokiska (bysantinska). Ökningen av det dokumentariska
vittnesbördet, och det fullständigt nya forskningsområde som öppnats för oss
vid upptäckten av papyrushandskrifterna, betyder slutet på Westcott och Horts
framställningar." Studiebibelnvol
1 sid 11
Vilka var Westcott och Hort?
De var
professorer vid Cambridge Universitet. År 1860 blev Hort en evolutionist, efter
att ha läst Darwins bok. Båda förnekade att Kristi död hade någon försonande
faktor för syndare. Which Bible fifth.
edi. sid 280 Redan år
1851 uttryckte Hort i ett brev sitt ogillande för den gamla grundtexten Textus
Receptus, genom att kalla den "usel" och"avskyvärd". Which Bible fifth. edi. sid290-291 Någon i Bibelkommissionen hade yrkat på att ingen
som förnekar Kristi Gudom skulle få arbeta med bibelöversättningen."Om
kommissionen accepterar detta, måste mitt arbete sluta" skrev Westcott. Which Bible fifth. edi. sid 156 OBS! I Westcott och Horts grekiska
grundtext är namnet Jesus
utbytt mot han 36 gånger
enbart i evangelierna, i 1917 års översättning. I 1 Tim. 3:16 är Gud
(Jesus) utbytt mot han osv. Både Westcott och Hort förnekade
Bibelns ofelbarhet.
Med hjälp av
Westcott och Horts brevkorrespondens, vilka deras söner publicerat, får vi veta
att Westcott och Hort var medlemmar i "Ghostlie Guild" dvs
Ande-Sällskapet från 1850-talet. Hort berättar i ett brev följande:
"Westcott,...Benson, m fl och jag har startat ett sällskap för att
undersöka andar och alla övernaturliga förekomster och effekter, och jag är
benägen att tro att något sådant verkligen existerar." Hort skrev till
Westcott 17 oktober 1865: "Jag har blivit övertygad sedan många år
tillbaka, att Maria-tillbedjan och Jesus-tillbedjan har väldigt mycket
gemensamt i dess verkan och resultat." Which Bible, fifth. edi. sid 279 Westcotts son skriver om sin faders livslånga tro i "vad som i
brist på bättre namn, måste kallas för spiritism."
Grafisk översikt
av grekiska manuskript till Nya Testamentet.
[klicka på bilden]
Kan nutidens textforskare bättre
återställa den ursprungliga textformen än Luther och reformatorerna kunde?
Dagens
bibleöversättare och en del textkritiker hävdar att vi idag med hjälp av den
nya textforskningen och nya textfynd, t ex dödahavsrullarna, har bättre
hjälpmedel att återställa den ursprungliga textformen än Luther och
reformatorerna hade. Men nya textfynd kan istället bevisa motsatsen, dvs att
Textus Receptus är den rätta läsarten. Ett exempel är fyndet av papyrus 75,
vilket är äldre än Vaticanus och Sinaiticus, som innehåller åtta bibelställen i
Lukas evangelium som Westcott och Hort utelämnade i sin grekiska grundtext.
Dessa åtta utelämningar har åter infogats i Nestles Nya grekiska Testament.
Är alla textkritiker neutrala
sanningsälskande forskare?
Idag har vi
kännedom om fler textfynd än på 1500-talet, men den viktigaste frågan är vilka
manuskript litar vi på? Och vilka textkritiker litar vi på? Är det bara när
bibelkritiska personer översätter en bibel, såsom har skett i NT81 som vi har
anledning att inte acceptera deras framställningar? Har inte vi i lika stor
grad anledning att vara kritiska mot somliga textforskare när de fastställer
grundtexten, såsom Westcott och Hort m fl? Var Hort neutral då han redan år
1851 avskydde den gamla grundtexten, Textus Receptus innan hans arbete hade
påbörjats? En forskare påminner utgivarna till våra moderna utgåvor följande:
"Ni använder Alef(Sinaiticus) och B(Vaticanus), varför inte A, C, eller D
(andra gamla manuskript som bl a stöder den bysantinska textformen). Ni
använder den gamla latinska eller den koptiska översättningen, varför inte
Peshitta eller Sahidic. Ni citerar Origenes eller Eusebius, varför inte
Didymus, Athanasius, etc." New Age Bible
Versions sid 488 Peshitta som
omnämns är en syrisk översättning från omkring år 200 e.Kr. vars text
överensstämmer med den bysantinska textformen. Men om man accepterar att den är
från 200 e.Kr. så omkullkastar den hela Westcott och Horts teorier, därför
hävdar en del naturalistiska textkritiker att Peshitta är från 400-500 talet!
Tillåts alla sanningar komma
fram?
Vi har anledning
att fråga om alla sanningar på detta forskningsområde tillåts komma fram i
ljuset med anledning av professor Alvar Ellegårds artikel i Dagens Nyheter 12
oktober 1992 Försvunna skriftrullar. Ellegård hävdar att det katolska École
Biblique förhindrat andra forskare än deras egna, att få tillgång till
dödahavsrullarna i över 40 år! Den ende medlemmen i forskarlaget som inte var
katolik, Allegro, uttryckte det så här medan han ännu var medlem av
gruppen:" Om man finner något som berör den katolska läran är jag säker på
att världen aldrig får se det."
Bibelns originaltext, kan inte
den bli återvunnen?
Den kände
författaren, redaktören och bibelöversättaren Thoralf Gilbrant, försvarar den
bysantinska textformen i sin senaste bok: "Hva er skjedd med Bibelen? För
vidare information läs vår publikation Vad har hänt med Bibeln? som är ett
särtryck ur hans bok. Gilbrant berättar i sin bok att bland de som förkastar
den bysantinska överlämnade texten, så har den kända bibelforskaren Robert M.
Grant sagt följande: "det är allmänt insett att Bibelns originaltext inte
kan bli återvunnen." En skrämmande syn som är utbredd bland nutida
textforskare, som inte tror att den bysantinska textformen innehåller den
överlämnade texten som Herren bevarat! Tillsammans med Gilbrant tror vi däremot
att Herren bevarat sitt Ord och att hans ord har fått leva vidare i den
bysantinska textformen, som motsvarar 90% av alla funna grekiska manuskript.
Luther använde sig av Erasmus
grekiska grundtext. Men var inte det grekiska manuskript som Erasmus använde
både bristfälligt och av ett sent datum?
Denna uppfattning
är utbredd bland nutida bibelöversättare att Erasmus endast hade tillgång till
en handskrift från 1300-1400-talet som dessutom saknade de sista sex verserna i
Uppenbarelseboken, och Erasmus fick då översätta de verserna från latin till
grekiska. Detta är dock inte helt säkert, en som heter H.C. Hoskier, tvivlar på
att Erasmus översatte från latin till grekiska utan tror snarare att Erasmus
använde sig av Codex 141. Believing Bible
Study sid 198Edvard F. Hills
påvisar att Erasmus använde sig av minst fem manuskript enligt följande: 1.
1100-talet, 2. 500-talet, 2ap. 12-1400-talet, 4ap. 1500-talet och1r.1200-talet.Believing Bible Study sid 193 (Manuskript 1 innehöll
Evangelierna, Apostlagärningarna och breven, 2 innehöll Evangelierna, 2ap
innehöll Apostlagärningarna och breven, 4ap innehöll Apostlagärningarna och
breven och 1r innehöll Uppenbarelseboken). Av dessa manuskript använde sig Erasmus endast
någon enstaka gång av 1 och 4ap. För de som tror att Herren bevarat sitt Ord
och texten noggrant har kopierats exakt hela tiden, så har det ingen större
betydelse om manuskriptet är från 350 e.Kr eller från 1400-talet eftersom dessa
manuskript stämmer överens med varandra. Men den grekiska grundtexten var inte
helt färdigt i och med Erasmus utgåva från 1516, utan Erasmus gav ut flera
utgåvor med några rättningar. Luthers bibelöversättning som byggde på Erasmus
grekiska grundtext, gavs ut 1522 (NT) och hela Bibeln 1536. Men ända till sin
död fortsatte Luther att bearbeta och förbättra sin bibel. Tretton nya upplagor
utkom under hans livstid, och ännu i det sista av sin livstid gjorde Luther
egenhändiga förbättringar.En bok erövrar världen. Bibelns historia av Günther
S. Wegener, översättning till svenska 1960
Den nya grundtexten från 1881
sår ut ett otrosgift
Många kristna har
blivit bedragna och har inte insett att det fundament som våra biblar av idag
bygger på, grundtexten har blivit angripen av krafter som sår ut otro och
tvivel. Våra moderna biblar är en stympad bibel i Nya Testamentet, då ett
flertal verser men även åtskilliga satser och ord utelämnats. Och vi får läsa i
noter under texten: "Dessa verser saknas i de äldsta..." osv. Sakta
smyger sig tvivlet över den observanta läsaren. "Har Jesus sagt detta?
Eller är det någon som lagt till detta? Kommer ny textforskning att innebära
att fler verser försvinner, eller ändras?" Sedan är det inte långt ifrån
att man hör den gamle ormens
fråga i Edens lustgård: "Skulle då Gud hava sagt?" Detta är ett
förödande otrosgift för sanningsälskande kristna som har såtts ut.
Några jämförelser av de olika
textvariationerna
1 Tim 3:16
I den
alexandrinska texten står det "Och erkänt stor är gudaktighetens
hemlighet: "Han" som blev uppenbarad i köttet," emedan det i den
bysantinska istället för "Han" står "Gud". Någon som inte
trodde på att Jesus var Gud, hade bytt ut Gud mot Han! Vilket passade Westcott
bra. Enligt den nutida textforskaren Metzger skall det vara Han. Men
textforskarna som levde på 1500 och 1600-talet gjorde en annan bedömning, trots
att de också hade tillgång till många olika grekiska manuskript, däribland
Vaticanus och visste att det fanns textvariationer. Sålunda förordade Beza och
flera med honom att det skulle stå Gud istället för Han. Dr. Alex Roberts, en
presbyteriansk forskare, som försvaradeWestcott-Horts text i slutet av
1800-talet gjorde följande lögnaktiga påstående angående ordet Gud: "Ordet
Gud, istället för Han, stödjer sig på INGA bevis som är
tillräckligt gamla ." Robert hävdar vidare: "Inte EN av de tidiga kyrkfäderna kan med säkerhet fastställas att de citerade det
ordet. INGEN av de mycket
gamla versionerna stöder det. INGA uncial (manuskript som bara innehåller stora bokstäver) vittnar om det, med det
tveksamma undantaget av A..."Den lärde John Burgon, som levde vid samma
tid, producerade sju sidor av textvittnen, som motbevisar Roberts
framställningar. Burgon noterar att ordet Gud "är läsningen i alla
bevarade uncial kopior utom två, som
bevisar att Theos (Gud) har
blivit läst i alla församlingar av de troende från 4:e eller 5:e
århundradet." Burgon citerar sedan 24 mycket gamla kyrkfäder som citerade Gud i 1 Tim 3:16... Sedan
presenterar han en lista med endast sex tveksamma citat av tidiga kyrkofäder,
som kanske stöder den textkritiska läsningen. Modern Bible Versions, 1994, O Timothy, en
månadstidskrift, 14 årg. av David W. Cloud, Way of Life Literature, 1701 Harns
Rd., Oak Harbor, Washington 98277 Vi får hoppas att inga som ger stöd åt läsningen Han idag stöder sig på Roberts fullständigt felaktiga
påståenden! I Svensk Kyrkobibel 1997 (NT) av fil.dr. Per Jonsson står det Gud
istället för Han.
Markus 16:9-20 och Johannes
7:53-8:11
Hela dessa
viktiga textavsnitt vill nutida textforskare helst utesluta, men inga
bibelöversättare har vågat ta bort verserna, eftersom det skulle vara alltför
stort och uppseendeväckande. Istället har de satt dessa textavsnitt inom
klammer. Alla funna grekiska manuskript innehåller inte hela NT p g a att delar
har gått förlorat genom utnötning. Det finns 620 funna grekiska manuskript som
innehåller Markus evangelium. Markus16:9-20 finns
med i 618 utav dessa 620 manuskript! Endast i Vaticanus och Sinaiticus fattas de! Och genast är man beredd att
utesluta dessa versar genom att sätta dem inom klammer! I NT 97 finns
textavsnitten med utan förbehåll.
Apostlagärningarna 8:37
Följande vers är
helt utelämnad förutom i NT -97, som åter har fört in den: "Filippus sade
till honom: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han
svarade och sade: "Jag tror, att Jesus Kristus är Guds son." Denna
vers utelämnas trots att den finns med i ett gammalt latinskt manuskript från
200-talet Believing Bible Study sid. 197
och trots att kyrkofäder
citerade denna vers i ett tidigare stadium än när Vaticanus och Sinaiticus
nedtecknades!
Efesierbrevet 3:9
Citat från 1917:
"och att lägga i dagen, huru det rådslut har blivit utfört, som
tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings
skapare." Citat från Karl XII reviderad: "och i ljuset frambära för
var man, hurudan delaktigheten är i den hemlighet, som ifrån evighet har varit
fördold i Gud, som har skapat allting genom Jesus Kristus," Den viktiga
sanningen att allting blivit skapat genom Jesus Kristus är utelämnat!
Kolosserbrevet 1:14
"I honom
hava vi förlossningen, genom hans blod, förlåtelsen för våra synder."
Genom hans blod är utelämnat.
1 Petrus 2:2
I den
alexandrinska textformen enligt 1917 läser vi: "Och då I nu ären nyfödda
barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I
genom den mån växa upp till frälsning," I den bysantinska
textformen läser vi översatt från King James: "Och åstunden såsom nyfödda
barn ordets oförfalskade mjölk, för att ni genom den mån växa upp." Man
kan lätt tro att genom den andliga mjölken kan vi växa upp till frälsning med
hjälp av gärningar. Ordet frälsning finns inte med i den bysantinska
grundtexten, Textus Receptus.
Johannes 6:47
(Jesus säger)
"Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig han har
evigt liv." Orden på mig är utelämnade i 1917 och moderna
bibelöversättningar. Det är av helt avgörande vikt att vi skall tro på Jesusför
att få evigt liv.
Jesus blir på många ställen
misskrediterad i Westcott och Horts grekiska grundtext.
- Jesu namn har blivit utbytt 36 gånger
mot han i evangeliernai 1917 års kyrkobibel
- Gud (Jesus) är utbytt mot Han i
Timoteusbrevet
- Att allt har skapats genom Jesus är
borta i Efesierbrevet
- Försoningen genom Jesu blod är borta
i Kolossebrevet
- Den som tror på Jesus har evigt liv
är borta i Johannes evangelium
Flera bibelöversättare
återvänder idag till den erkända grundtexten Textus Receptus.
I den
engelsktalande världen har New King James version kommit ut och i Norge
har en helbibel kommit ut nyligen som är en översättning till norska av King
JamesVersion. Svensk Kyrkobibel 1997 (NT) av fil. dr. Per Jonsson, har
närmat sig TextusReceptus på några viktiga ställen, dock inte i lika
stor utsträckning som Normalupplagan1883. Apostlagärningarna 8:37 är
återinförd på sin plats, Mark. 16:9-20 och Joh.7:53-8:11 är med utan klammer,
det står Gud istället för Han i 1 Tim. 3:16 och hela "Fader vår
bönen" är med i Matteus evangelium.
Håll fast vid den gamla erkända
grundtexten
Vi behöver
återvända igen till den gamla erkända grundtexten, Textus Receptus. Det finns
inget i den som behöver korrigeras. Det är den texten som Gud genom sin försyn
har sett till att den har lämnats vidare från generation till generation. När
de gamla kopiorna har blivit utslitna har nya identiska kopior ersatt de gamla.
Vi har cirka 90% av alla funna grekiska manuskript som stämmer överens med
varandra. Låt oss lämna de fåtal förfalskade manuskript som avviker både från
majoritetstexten och inbördes gentemot varandra. Vi har haft en svensk Bibel i
nästan 400 år som byggde på den gamla grundtexten i form av Gustav Vasas Bibel
1541, Gustav II Adolfs Bibel 1618 och Karl XII:s Kyrkobibel 1703. När 1917 års
kyrkobibel kom ut, så utgick den ifrån Westcott och Horts grundtext från 1881. För
vidare information om 1917 års Kyrkobibel, läs förlaget Dragen Ut:s publikation
Sanningen bakom 1917 års Kyrkobibel.
Låt oss återvända
till vår gamla reformationsbibel Karl XII och därmed den gamla grundtexten!
Källhänvisningar:
1. Believing Bible Study, av
Edward F. Hills, utgiven av The Christian Research Press.
2.
Which Bible, fifth edition, av David Otis Fuller, utgiven 1975 av Grand
Rapids
International Publications.
3.
True or False? av David Otis Fuller, utgiven
1973, Grand Rapids
International
Publications.
4.
New Age Bible Versions, av G. A. Riplinger, 1993, utgiven av A. V.
Publications.
5.
The Thinking, Theories, and Theology of Drs. Westcott & Hort, av
Cecil J. Carter.
825-18th Ave., Prince George, B.C Canada. V2L 3z7. 1978.
6.
En bok erövrar världen. Bibelns historia, av
Günther S.Wegener, övers. till svenska
1960, utg. av Söderström & Co förlagsaktiebolag, Helsingfors.
7.
O Timothy, Modern Bible Versions, 1994, en
månadstidskrift av David W. Cloud,
Way of Life Literature, 1701 Harns Rd., Oak Harbor, Washington 98277.
8.
Studiebibeln. Utgiven av Normans förlag 1978 i fem
band.
